Jag lämnar allt där där

När bussarna börjar skrika

är det bäst att lämna staden.

Alla steg man tar räknas ändå inte

bara de som görs framför eliten.

Jag har inte tid för mina vänner längre.

Där perrongen tar slut växer blommorna fram.

Det luktar antagligen sorglig härlig sommar, tjära och sten.

Men jag kan inte känna nåt för jag är instängd i en tub av tid och metall

Men jag längtar inte längre bort, eller hit, lika mycket

Och jag lämnar den här staden när bussarna skriker och

mellan hägg och syren, en tid som inte längre existerar.

 

HH

30 maj 2008 10:16

Usch, Majs, jag ryser. Mer! Jag vill ha mer! Skriv mer!

http://www.igel.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...