Det var en flyende bild

Röd neon i det svarta sega vattnet

I staden där himlen aldrig blir svart

Det var en flyktig syn

i en januarinatt.

Det här är ett sätt för mig

att ta tillbaka

alla de förlorade orden

Men det är ett lönlöst

sätt att få tillbaka

någon som aldrig blir av.

Det var en flyende tanke

precis som alla tankar nuförtiden

Precis som alla funderingar

som aldrig riktigt hinner ens bli funderingar

utan fastnar innan tungans rörelse, innan pennans vickande.

Du är som en gammal vän

Jag som träffar alltför sällan

Och när jag väl ser dig

Sticker känslor av någonting jag inte kan förklara men

som tar tag i mitt hjärta och bara klämmer till, helt obarmhärtigt.

För jag känner dig så väl

Och samtidigt är det så mycket jag inte längre vet om dig.

Och båda känslorna får mig att må illa.

Det var ju inte du som vände dig från mig

Det var jag som gick

Utan ett ord

Utan ett ord

Och när jag återvänder

Är det bara som på besök

Och du blir aldrig mig egen igen

Och jag blir aldrig din egen igen

Ofta saknar jag dina gator

men jag styr sällan min steg dit

Ofta längtar jag efter ditt ljus

men jag förmår mig sällan att ta mig tid.

Det är så många ensamma timmar med dig

Och all den tid vi spenderat

har burit mig ända hit.

Kanske var det du som viskade

om allt det jag förtjänade.

Och kanske var det därför jag släppte taget

och gled iväg och fick allt men förlorade dig. 

Jag förlorade dig.