Inlägg publicerade under kategorin väldigt gamla

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:12

Min vinter var inte kall,

och jag frös inte

balanserade på snöflingorna utan att lämna spår.

Kläderna låg utslängda

över hela mitt liv

men de blev inte ens kalla eller blöta i snön.


Inte förens våren kom

och smälte snön jag levt på

och blötte ner

allt. 


Och jag föll ner under jorden

för tung för att kunna flyga på vattendroppar.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:12

Sommarnätter tycks så vemodiga

All den lycka som himlen rymmer

kan inte mätas med all den sorg

och saknad

som finns därunder.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:09

Varför måste solen skina just idag?

Just idag, när jag bara vill sitta inne i mig

och inte gå ut till allt annat

och andra

jag sitter hellre här själv (släcker ner och drar för rummets ögon med tyg)och låtsas

att det är den mörkaste och kyligaste höstkvällen

då man bara får vara inne och göra ingenting.

Men jag vet,

att när den kvällen kommer

kommer jag vara ute för att frysa

 med mig själv ett tag.

För att se om stjärnorna från i somras

fortfarande finns.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:06

Tiotusen

10 000 löv föll över mig.

De ramlade kanske

ner över mig med flit.

Så som det alltid sker,

som det ska vara,

som det måste.

 Liksom ett regn

från en himmel,

sprängfylld med vatten

som bara måste ut

liksom ett träd

med armarna fulla med gamla löv

som bara måste falla

 över mig.

Likt regndropparna

som alltid ramlar

när jag inte har nåt skydd.

(Löven täcker mig inte helt tydligen)

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:02

Vem var han egentligen?

Han som kom hem i din värld

Och gjorde nåt litet till stort

Han som störtade in som vinden

Och försvann lika fort. 


Som visade dig en annan värld

Med leenden av annan mening

Som visade dig in på vägen

men inte att den var så hård

och så stenig.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 18:00

Jag skulle vilja skriva ner dig här

sen kunde jag öppna ibland och titta på dig

Sen skulle jag stänga och inte tänka så mycket mer på det.


Enkelt.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 17:58

Sakta, saktar ner

dagen dör och en dov himmel föds i blått.

Och suddar ut alla spår av strimmorna

som bränns

i morgon...

Ljuset på de genomskinliga bladen

sögs ut och blev svart. 


Imorgon ska de lysa igenom igen.

Av Maja Lagerqvist - 24 februari 2008 17:56

En dag kom solen

men du tog den med dig när du sen gick.

Ovido - Quiz & Flashcards