Inlägg publicerade under kategorin Allmänt
Världens räddaste människa
Jag skulle vilja komma nära
fast inte så du blir trängd
jag vill stå bredvid
fast inte så du blir skymd
Så nära jag får
hud mot hud
eller tanke mot tanke
jag vill höra vad du tänker
fast inte så du blir rädd
jag kan backa
bara du säger något
Jag har fallit in i magvärk och
nackont
och stirrande ut fast inte på något särskilt.
Den här dagen är redan förlorad, som jag.
Förlorad som idag, är jag redan.
Imorgon lyfter jag härifrån
Orkar inte ta snön som bara fallen och smälter
Orkar inte stå och ta emot
Den smälter både mot mig och mot marken
Det är som att det inte spelar någon roll
Och jag vet hur jag blir bara drama
I fall som detta
Men jag orkar inte
Och jag vet inte vad jag orkar
Imorgon lyfter jag mot solen
Idag faller himlen ner och blir vatten
Imorgon smälter jag ingen snö eller värmer någon sol
Det dunkar
I väggen i huvudet i kroppen
Jag kommer så väl ihåg magvärken
Jag orkar inte med den igen
Drama
Jag måste försöka sluta skapa sånt jag inte har någon kontroll över
Allt fastnar i mitt hår
Sliter så det gör ont
Allt sliter i mig
Jag vill bara sitta tyst stilla ensam tillsammans med alla andra
Men imorgon ska jag lyfta mig upp
För imorgon orkar jag allt.
Det var så vackert i min skymning.
Det var så obeskrivbart och värkande vackert
så stort och märkligt
och lugnt.
Det var himmel, träd och kullar
och en önskan om att få vara med blandades
med kvällsluften utanför mig
för jag var trots allt seende och kännande som tog så hårt
helt utanför.
Och inte inbjuden till det storslagna
i livets vardagsfest. Jag var meningslös och hjälplös
men förundrad och beundrande.
Sjuk av längtan och önskan att vara delaktig
i det vackra och naturliga i världen, i den världen
som jag både kände och inte kände.
Levde i och utanför på samma gång.
I den världen som jag föddes i och försvann från
och nu färdades jag bort ännu en gång
mot någon annanstans,
och plötsligt ingenstans.
Te på te på te
skiva efter skiva
planterar om blommor
för att må bra
ord för ord för ord
och sen ta bort ord
sätt ena foten framför den andra
och se solen dra fram färger
man aldrig kan glömma
tills den går i moln igen
ord för ord för ord
det är bara ord
Ingenstans att hålla i
vet att man inte kan stödja sig mig någon annan jämt
men nu vet jag inget annat sätt
inget annat sätt att ta mig upp.
Sitter här på golvet och
undrar när det kommer att bli bättre.
För det finns ingenting att hålla i sig här
Ibland vet jag inte ens vem jag själv är.
Det finns ingen annan här
som kan hålla i mig
så jag bara faller
fast det inte finns någonstans att falla ifrån
jag behöver bara ta mig igenom det här...
Det kan vara mil
men mil av vänskap
mil av avstånd
men mil av vänskap.
Du känns så nära
men ibland är du så långt borta
och jag skulle springa milen
för att komma närmare
om det bara gick.
Ibland är det så svårt
när allt blir svårt
när allt blir svart
man förstår inte ens vad som hänt.
När det ljusnar
blir det inte lättare
men i alla fall ljusare.
Jag väntar på det.
Du väntar på det.
Nu tror jag det är dags
att börja springa istället
hoppa inte ramla
men springa
springa, inte stanna.
Man sitter där ensam
Ensammast I Hela Världen
och ser allting
som flyter på
och själv sitter man under ytan
och missar solens varma tunga
Solens strålar som träffar alla andra i Hjärtat
och på huden
Och värmer som glädje
och är glädje.
Och Mest ensam är man när alla är runt omkring.
Jag tror träden fryser
mer än de påklädda taxarna som stryps
av att ingen vill stanna till vid varje ny sak, sten eller hörn
Och jag tror du fryser
lika mycket som jag
i din tunna jacka och ditt tunna hår
som jag
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
|