Mina egna suckar

Jag har tappat snöretoch balansen

Och vägen som jag gick på, försvann för fort

in i dimman

när jag blundade,för ett ögonblick. 

Så nu står jag här, ganska fallen.

Utan paraplyf

ör mina egna regndroppar. 

Så nu står jag här igen, utan vindskydd

och utan vindtät jacka för de hårda vindarna

från mina egna suckar.

Tvätttid

Jag försöker torktumla mina minnen.

De ska torka,

så jag kan vika ihop dem

och spara dem

i ett skåpdär de inte är ivägen

för mig,

där jag kan se på dem

när JAG vill

och utan att de ruttnar och börjar lukta illa. 

 Nu ligger de mest blöta

och ivägen överallt i mitt hus.

Jag snubblar över dem

vart jag än försöker ta mig. 

varför måste du?

drabba mig?

under årets vackraste dagar?

Är hösten dödens tid?

Sjunde oktober

och löven börjar ramla

och falla

och snart landa

för att flyga i vinden längs marken 

Kringvandrande gråa snögubbar

utan snö och glad mun

ser aldrig den himlen

 som lyser upp hela världen,

där de rastar sina guldfiskhundar

som simmar bland löven. 

och redan har miljoner drunknat

i lövens mörker

och miljoner står på tur att dö

i höstens hav.

Men inte jag. Jag föds.

Vi var så vackra

så vackra

det liksom sken om oss

Oss. det var inte bara vi som såg det.

Överallt runt oss smittade det.

Alla blev så vackra. De med.

vackra ögon, vackra händer och vackra ord.

Spelade vi bara?

Spelade alla runt omkring oss?

Vi var vackra och ljusa ända in. Fast ändå inte inuti.

För det fanns ett mörker också.

Vi var så mörka.

Så svarta, röda och sorgsna. Så rädda vi var.

Och svaga. Men starkare och starkare.

Och tiden bara rann genom fingrarna

jag fick aldrig nog av tiden som bara sipprade iväg och klibbade fast.

Vi var vackra

vi var mörka

egna, kladdiga, rusiga

rädda, starka, nötta och så vackra.

Och tiden rann ner för tidigt.

och räddade oss?

Alla dessa människor som bara flyger förbi

jag vet att några stannar till där jag står

stannar ett slag

men aldrig längre?

Finns det några garantier?

Det finns inga garantier.

För alla bara flyger. Iväg eller bort. Hit eller dit.

Jag tror nog att några stannar för ett längre tag.

Jag vill nog tro det.

men alla dessa människor. Flickan med tofsen. Killen på cykeln.

och du och du. Och jag. Vi bara flyger.

Old friends

det var länge sen jag hörde av dig

lång tid sen du hörde av mig kanske.

Vår tid flyger väl iväg som alla andras.

Och jag försöker bara att andas i blåsten.

Som du.

Det är så mycket nu.

Och det var så länge sen

vi verkligen sågs.

Jag försöker bara klara av alla bestyr. Att inte misslyckas.

Som du.

Och det var så länge sen jag och du träffades.

Alla har så fullt upp med sitt.

Du med ditt, jag med mitt.

Jag försöker bara leva så ofta jag kan.

Som alla andra.

Som du. 

Mellan kväll och natt

    känner jag mig för

mellan ljus och mörker    

    kanske jag vågar tänka klart

mitt emellan hägg och syren

    blir jag rädd för mig själv.

det är så vackert

    men jag kan bli blind

av allt som jag tänker

Och nu när allt är så vackert

att jag inte vågar säga ett ord.

På en madrass i mitt rum tar sommaren sakta slut,

på en madrass i mitt hus tog hösten sin början.

Sittandes på en madrass i mitt rum kan jag sakta andas ut,

det är samma sak som händer.

det blir alltid så här som nu.

Och jag känner igen allt,

som ett sug eller ett sår

som aldrig läker och bara svider. 

fast inte så farligt, inte så ont. 

bara ett sår.