Vi var så vackra

så vackra

det liksom sken om oss

Oss. det var inte bara vi som såg det.

Överallt runt oss smittade det.

Alla blev så vackra. De med.

vackra ögon, vackra händer och vackra ord.

Spelade vi bara?

Spelade alla runt omkring oss?

Vi var vackra och ljusa ända in. Fast ändå inte inuti.

För det fanns ett mörker också.

Vi var så mörka.

Så svarta, röda och sorgsna. Så rädda vi var.

Och svaga. Men starkare och starkare.

Och tiden bara rann genom fingrarna

jag fick aldrig nog av tiden som bara sipprade iväg och klibbade fast.

Vi var vackra

vi var mörka

egna, kladdiga, rusiga

rädda, starka, nötta och så vackra.

Och tiden rann ner för tidigt.

och räddade oss?

Alla dessa människor som bara flyger förbi

jag vet att några stannar till där jag står

stannar ett slag

men aldrig längre?

Finns det några garantier?

Det finns inga garantier.

För alla bara flyger. Iväg eller bort. Hit eller dit.

Jag tror nog att några stannar för ett längre tag.

Jag vill nog tro det.

men alla dessa människor. Flickan med tofsen. Killen på cykeln.

och du och du. Och jag. Vi bara flyger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...