Det var så vackert i min skymning.

Det var så obeskrivbart och värkande vackert

så stort och märkligt

och lugnt.

Det var himmel, träd och kullar

och en önskan om att få vara med blandades

med kvällsluften utanför mig

för jag var trots allt seende och kännande som tog så hårt

helt utanför.

Och inte inbjuden till det storslagna

i livets vardagsfest. Jag var meningslös och hjälplös

men förundrad och beundrande.

Sjuk av längtan och önskan att vara delaktig

i det vackra och naturliga i världen, i den världen

som jag både kände och inte kände.

Levde i och utanför på samma gång.

I den världen som jag föddes i och försvann från

och nu färdades jag bort ännu en gång

mot någon annanstans,

och plötsligt ingenstans.

Det var inte vackert

det var nattsvart

på lastkajen bakom stationen

Jag vet inte vad vi druckit men det rann rakt ner för dina kinder

och jag hade ingenting att säga för ingenting skulle göra någon skillnad

i den nattsvartanatten

Te på te på te

skiva efter skiva

planterar om blommor

för att må bra

ord för ord för ord

och sen ta bort ord

sätt ena foten framför den andra

och se solen dra fram färger

man aldrig kan glömma 

tills den går i moln igen

ord för ord för ord

det är bara ord

Ingenstans att hålla i

vet att man inte kan stödja sig mig någon annan jämt

men nu vet jag inget annat sätt

inget annat sätt att ta mig upp.

Sitter här på golvet och

undrar när det kommer att bli bättre.

För det finns ingenting att hålla i sig här

Ibland vet jag inte ens vem jag själv är.

Det finns ingen annan här

som kan hålla i mig

så jag bara faller

fast det inte finns någonstans att falla ifrån

jag behöver bara ta mig igenom det här... 

Det kan vara mil

men mil av vänskap

mil av avstånd 

men mil av vänskap.

Du känns så nära

men ibland är du så långt borta

och jag skulle springa milen

för att komma närmare

om det bara gick.

Ibland är det så svårt 

när allt blir svårt 

när allt blir svart

man förstår inte ens vad som hänt.

När det ljusnar 

blir det inte lättare

men i alla fall ljusare.

Jag väntar på det.

Du väntar på det.

Nu tror jag det är dags

att börja springa istället

hoppa inte ramla

men springa 

springa, inte stanna.