Högt över mina ögonflyter molnen förbi,

högre än mitt rop. 

Här nere på marken går vi runt

förvirrat,och ler uppåt,

eller neråt? 

Och när vinden drar förbi mina sommargardiner

och in i mitt hår

ler jag inuti. 

För den finner allt

som jag inte vill glömma

men gömt.

denuppochnervändaClownen

Plötsligt stod jag därpå händer

uppochner mot hela världen 

och jag vet ju hur jag kom dit

men inte just när det blev såhär att jag inte kan komma tillbaka hemf

ör där finns inget rätvänt ändå

Det fanns en gång ett hål

men jag täppte för det

och gömde det med plåster. 

Sen kom du

och jag föll rakt ner genom alla skydd.

 Jag var helt oförberedd. 

 jag klättrade upp

och såg dig just försvinna vidare,

och kvar stod trasiga Jag

med ett ännu större hål att gömma.

ballong

Så exploderade det

och allt rann ut,

inte i sanden utan överallt

och dränkte

den ljusa spelgelytan som hade visat lyckliga leenden hela dagen.

Nu kan man spegla sig i den rinnande känslan

men det som visas är groteska och förvrängda bilder, misstag och ord.

Blixtar som tände stubinen

(den har blivit tänd innan, men släcktes fort av blöta ord) 

Nu gick inget inte att stoppa.

Dimension

En liten pojke livrädd för stora och svåra saker.

jag kan aldrig riktigt förstå mig på dig.

Hur du rusar runt och gjuter dina tankar

 i helt andra tankeformar än jag.

Du flyger under och över

men aldrig bredvid.

Din tid är någon annanstans

och du lever av någon helt annan föda än jag.

En liten pojke, Är du?

Mjuka moln under kängorna

Det är skönt att gå överallt!

Snälla kan någon hjälpa mig ner,

innan jag själv ramlar och slår hårt i marken under.

Nej, inte du. Det går inte

Nej, lyft mig inte ännu högre upp!

Allt kommer att göra så mycket ondare

När jag inte vill vara med längre.

Och faller.

Ta ner mig,

men inte du.

Jag sitter här ofta ensam och kanske tittar bort över hustaken för en stund. Kanske vill jag vila mig lite, kanske väntar jag på att få se nåt störreän mina tankar, nåt större än allt. För när luften sluter sig runt mig skyddar mörkret mig mest för mig själv och halsen växter ihop och innestänger allt som ändå inte vågar komma ut (förens ett erkännande ges)