Sjuka hjärtat, trötta kroppen

Ibland känns mitt hjärta sjukt

och kroppen

som om den håller på att kvävas.

Allt jag ser är för nära

och för långt bort

och jag når ingenting.

Ibland känns mina fingrar

och fötter så stela

och munnen som om den fastnat i fel läge.

Allt jag aldrig haft dyker upp och skriker

och jag når ingenting.

Inte ens mig själv. 

Det är nu jag tvingas gå

Inte ramla!

Inte snubbla över fel ord

Inte falla!

Inte såra

inte såras

Inte klamra sig fast. 

Svag och grå himmelsfärg

som bleker mitt jag

Iskalla vindar in i min märg

och får mig svag

Allt har samma nyans

gräset går i grått

När ska våren komma till sans

och vintern stänga dörren och visa att den gått?

Allt gör mig så trött.

Fort! Allt rusar runt mig

Suck! Dagdrömmar störs av alla måsten och skrik.

Alla springer runt, runt.

För att passa någon påhittad tid

Och här står vi bredvid

Mitt i all panik. 

Hit, dit. Klockorna går på

Överallt knuffas vagnarna

Kyla. Istappsblickar flackar runt. Vart hör jag hemma?

Ut! Affärerna stängsoch köerna trängs.

Skyddet mot misären är alltför tunt.

prov

Jag trodde aldrig

att du kunde få mig sån här

Att så fort du kommer

så spräcks min bubbla av din svär.

Din väg blev mina steg

 och jag tvingades följa efter dig

Men dina spår var djupa

Att de genast svalde och dränkte mig

Du sprang vidare

blåögd i din vilda sommarlek

Jag slog och försökte komma upp

från dina ögons låtsassmek.

Men din tyngd

 var för stor på min veka själ och kropp

att jag stannar under ytan

med ett sista hopp

att Du en dag ska dras ner i djupet

Så jag äntligen får se dig sårad nedanför stupet

Å Nr. två

Jag blir galen av att ligga här i mitt liv,

och veta att jag inte vet varför jag bara ligger här. 

Jag vill slå, men ligger bara kvar

och försöker att klara av att andas.

För mina andetag är så djupa och tunga

att de skulle kunna fasta i halsen,

när jag gömmer mig under kuddarna

för min rastlöshet och ånger och allt hemskt som alltid kommer olägligt

och för sent.