Den stora clownen tittade ner på sina fula händer,som en gång varit vackra,och kände sig för hur det kändesnu när allt hade blivit så som det hade blivit. Så där som det aldrig skulle bli, det som aldrig skulle händajust honom. Hon hade varit så vacker och varm ända in,och smittat honom.Och hon hade alltid ett leende inbäddat i den korta blonda håretoch som han lärde sigatt plocka fram. Men hennes leenden tog slut samma dag som det började regna så mycketoch hans smink rann ner med regnetsom blandades med hans tårar.Den dagen hon försvann fanns det inte längre några vackra fjärilar eller leenden i hans lägenhet i det stora husethon hade älskat.