Frozen farmhouse landscapes

Gula gräs ner mot den frusna marken

varje böjt strå var täckt med för kallt vatten

frosten låg kvar länge

på leriga åkrar

och tomma busskurer längs med

den smala vägen

på trädgrenar som hängde sig ner

av kylan

och över allt och alla

den dimma som legat här

i flera veckors tid nu.  

Första vintern i november 97

Idag kom det över mig

Dränkte mig

 likt ett hav

Jag faller med snön

 och jag vet inte vad det är

jag, jag, jag vet inte.

Allt sammanföll, flätades ihop till ett nät

och nu är jag fast

och faller samtidigt.

Nej, jag vet inte. det bränner. varför? det är som vanligt.

Över hela stan vilar ett grönt skimmer.

Himlen är stängd,

du är fast här. Lev.

Väntan

väntan skaver sönder min kropp

väntan och allt

nöter hål i min madrass, min rygg och mitt huvud

jag blir tommare och tommare

och madrassen får gropar och hål

jag har legat här för länge

f ö r länge men

inget annat kan jag göra inget annat kan få mig att tänka

på någonting a n n a t . 

jag har legat för länge

för att kunna känna n å g o n t i n g annat

för länge för att kunna göra någonting a n n a t

än att just ligga här och känna

hur mitt skinn skavs bort

och hur madrassen blir utnött och hålig 

tung tyngre tyngst är jag.

Kom och se hur vattnet forsar

över rödfrusna marker

och vita stenar som blänker och biter 

Kom och se hela teaterspektaklet

med darrande grenar och svaga stammar

som lider och slår. 

och när allt slutar så slutar ingenting. 

Allt har blivit lugnt och tyst

inga munnar skriker högt (längre)

alla ögon har torkat

för stunden

och hårethar snotts runt fingret för sista gången. 

Och allt har tagit slut och inget annat har börjatså nu lever ett vakuum här i hennes kropp och i hennes hus.

Fortfarande flaxar jag bort

av en tanke

och tittar på förfrusna blomblad och sjövatten

som förut speglade en sommarhimmel

och möjligheterna som flög i luften.

Om jag ser ner på sjön nu

ser jag bara isen som inte speglar något alls

men som döljer rinnande vatten

och bilderna och möjligheterna som blev omöjligheterså fort jag blundade.

Döda växter och damm.

Jag har slutat med allt som jag borde ha gjort

och jag har börjat med allt jag aldrig skulle göra. 

Timmar och dygn.

Jag känner tiden som gårpå min rygg med tunga steg.

Jag hör allt som händer runt mig men allt missar jag ändå.

Radioteater 

Mitt liv är korta och långa sekvenser av en radioteater av varierad kvalité och när jag försöker somna och komma bort från den envisa sändningen höjs bara volymen och allt strömmar in i mina drömmar, blir mina drömmar, och det är så mörkt ute att det svider i mina ögon då jag försöker hålla mig vaken för somna är allt jag vill.