Hon reste sig upp och plöjde isär den pinsamma tystnaden. Han hade inte släppt blicken (tom) från det isiga balkongräcket. Hon försökte gå, och sa just innan hon gick ut ur den lilla ettan:

- När vi var mitt upp i det så älskade jag dig verkligen.

Han såg inte på henne, inte nu precis som då.

 Han såg aldrig henne, inte då precis som nu.

Glider ner i sängen, eller somnar på gatan.Ska sova tills jag väcker hela världenmed ett skriksom förkunnar att jag lever igen.Nu eller aldrig.

På kvällen tändes tusen stjärnor

och varje ensamhet fick ett ljus att titta på.

Och bakom stjärnornas varma ljus

syntes TV:ns sken.

Blått och kallt i varje fönster i varje hem i varje stad.

Allt för att döva ensamheten.

Ett litet tag

då den är som störst.