Är hösten dödens tid?

Sjunde oktober

och löven börjar ramla

och falla

och snart landa

för att flyga i vinden längs marken 

Kringvandrande gråa snögubbar

utan snö och glad mun

ser aldrig den himlen

 som lyser upp hela världen,

där de rastar sina guldfiskhundar

som simmar bland löven. 

och redan har miljoner drunknat

i lövens mörker

och miljoner står på tur att dö

i höstens hav.

Men inte jag. Jag föds.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...