Senaste inläggen
Fort! Allt rusar runt mig
Suck! Dagdrömmar störs av alla måsten och skrik.
Alla springer runt, runt.
För att passa någon påhittad tid
Och här står vi bredvid
Mitt i all panik.
Hit, dit. Klockorna går på
Överallt knuffas vagnarna
Kyla. Istappsblickar flackar runt. Vart hör jag hemma?
Ut! Affärerna stängsoch köerna trängs.
Skyddet mot misären är alltför tunt.
prov
Jag trodde aldrig
att du kunde få mig sån här
Att så fort du kommer
så spräcks min bubbla av din svär.
Din väg blev mina steg
och jag tvingades följa efter dig
Men dina spår var djupa
Att de genast svalde och dränkte mig
Du sprang vidare
blåögd i din vilda sommarlek
Jag slog och försökte komma upp
från dina ögons låtsassmek.
Men din tyngd
var för stor på min veka själ och kropp
att jag stannar under ytan
med ett sista hopp
att Du en dag ska dras ner i djupet
Så jag äntligen får se dig sårad nedanför stupet
Å Nr. två
Jag blir galen av att ligga här i mitt liv,
och veta att jag inte vet varför jag bara ligger här.
Jag vill slå, men ligger bara kvar
och försöker att klara av att andas.
För mina andetag är så djupa och tunga
att de skulle kunna fasta i halsen,
när jag gömmer mig under kuddarna
för min rastlöshet och ånger och allt hemskt som alltid kommer olägligt
och för sent.
Frozen farmhouse landscapes
Gula gräs ner mot den frusna marken
varje böjt strå var täckt med för kallt vatten
frosten låg kvar länge
på leriga åkrar
och tomma busskurer längs med
den smala vägen
på trädgrenar som hängde sig ner
av kylan
och över allt och alla
den dimma som legat här
i flera veckors tid nu.
Första vintern i november 97
Idag kom det över mig
Dränkte mig
likt ett hav
Jag faller med snön
och jag vet inte vad det är
jag, jag, jag vet inte.
Allt sammanföll, flätades ihop till ett nät
och nu är jag fast
och faller samtidigt.
Nej, jag vet inte. det bränner. varför? det är som vanligt.
Över hela stan vilar ett grönt skimmer.
Himlen är stängd,
du är fast här. Lev.
Väntan
väntan skaver sönder min kropp
väntan och allt
nöter hål i min madrass, min rygg och mitt huvud
jag blir tommare och tommare
och madrassen får gropar och hål
jag har legat här för länge
f ö r länge men
inget annat kan jag göra inget annat kan få mig att tänka
på någonting a n n a t .
jag har legat för länge
för att kunna känna n å g o n t i n g annat
för länge för att kunna göra någonting a n n a t
än att just ligga här och känna
hur mitt skinn skavs bort
och hur madrassen blir utnött och hålig
tung tyngre tyngst är jag.
Kom och se hur vattnet forsar
över rödfrusna marker
och vita stenar som blänker och biter
Kom och se hela teaterspektaklet
med darrande grenar och svaga stammar
som lider och slår.
och när allt slutar så slutar ingenting.
Allt har blivit lugnt och tyst
inga munnar skriker högt (längre)
alla ögon har torkat
för stunden
och hårethar snotts runt fingret för sista gången.
Och allt har tagit slut och inget annat har börjatså nu lever ett vakuum här i hennes kropp och i hennes hus.
Fortfarande flaxar jag bort
av en tanke
och tittar på förfrusna blomblad och sjövatten
som förut speglade en sommarhimmel
och möjligheterna som flög i luften.
Om jag ser ner på sjön nu
ser jag bara isen som inte speglar något alls
men som döljer rinnande vatten
och bilderna och möjligheterna som blev omöjligheterså fort jag blundade.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
|