Senaste inläggen
katarr
Jag har fått magsår i min hjärna
alla sura tankar bränner hål på formerna
(som jag försöker att hålla mig innanför för att slippa att plågas)
och jag & de flyter ut i rymden
utanför mina gränser och funktion.
Visst är det bra att kunna tänka, och vara fri
men inte när allt bara susar och rusar runt en, så man nästan ramlar och slår sig
och inget går att stoppa
eller göra till nåt användbart.
Det går så fort att jag inte ens hinner se vad något föreställer.
Högt över mina ögonflyter molnen förbi,
högre än mitt rop.
Här nere på marken går vi runt
förvirrat,och ler uppåt,
eller neråt?
Och när vinden drar förbi mina sommargardiner
och in i mitt hår
ler jag inuti.
För den finner allt
som jag inte vill glömma
men gömt.
denuppochnervändaClownen
Plötsligt stod jag därpå händer
uppochner mot hela världen
och jag vet ju hur jag kom dit
men inte just när det blev såhär att jag inte kan komma tillbaka hemf
ör där finns inget rätvänt ändå
Det fanns en gång ett hål
men jag täppte för det
och gömde det med plåster.
Sen kom du
och jag föll rakt ner genom alla skydd.
Jag var helt oförberedd.
jag klättrade upp
och såg dig just försvinna vidare,
och kvar stod trasiga Jag
med ett ännu större hål att gömma.
ballong
Så exploderade det
och allt rann ut,
inte i sanden utan överallt
och dränkte
den ljusa spelgelytan som hade visat lyckliga leenden hela dagen.
Nu kan man spegla sig i den rinnande känslan
men det som visas är groteska och förvrängda bilder, misstag och ord.
Blixtar som tände stubinen
(den har blivit tänd innan, men släcktes fort av blöta ord)
Nu gick inget inte att stoppa.
Dimension
En liten pojke livrädd för stora och svåra saker.
jag kan aldrig riktigt förstå mig på dig.
Hur du rusar runt och gjuter dina tankar
i helt andra tankeformar än jag.
Du flyger under och över
men aldrig bredvid.
Din tid är någon annanstans
och du lever av någon helt annan föda än jag.
En liten pojke, Är du?
Mjuka moln under kängorna
Det är skönt att gå överallt!
Snälla kan någon hjälpa mig ner,
innan jag själv ramlar och slår hårt i marken under.
Nej, inte du. Det går inte
Nej, lyft mig inte ännu högre upp!
Allt kommer att göra så mycket ondare
När jag inte vill vara med längre.
Och faller.
Ta ner mig,
men inte du.
Jag sitter här ofta ensam och kanske tittar bort över hustaken för en stund. Kanske vill jag vila mig lite, kanske väntar jag på att få se nåt störreän mina tankar, nåt större än allt. För när luften sluter sig runt mig skyddar mörkret mig mest för mig själv och halsen växter ihop och innestänger allt som ändå inte vågar komma ut (förens ett erkännande ges)
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
28 |
|||
|