Döda växter och damm.

Jag har slutat med allt som jag borde ha gjort

och jag har börjat med allt jag aldrig skulle göra. 

Timmar och dygn.

Jag känner tiden som gårpå min rygg med tunga steg.

Jag hör allt som händer runt mig men allt missar jag ändå.

Radioteater 

Mitt liv är korta och långa sekvenser av en radioteater av varierad kvalité och när jag försöker somna och komma bort från den envisa sändningen höjs bara volymen och allt strömmar in i mina drömmar, blir mina drömmar, och det är så mörkt ute att det svider i mina ögon då jag försöker hålla mig vaken för somna är allt jag vill.

Världens räddaste människa

Jag skulle vilja komma nära

fast inte så du blir trängd

jag vill stå bredvid

fast inte så du blir skymd

Så nära jag får

hud mot hud

eller tanke mot tanke

jag vill höra vad du tänker

fast inte så du blir rädd

jag kan backa

bara du säger något

Jag har fallit in i magvärk och

nackont

och stirrande ut fast inte på något särskilt.

Den här dagen är redan förlorad, som jag.

Förlorad som idag, är jag redan.

Imorgon lyfter jag härifrån

Orkar inte ta snön som bara fallen och smälter

Orkar inte stå och ta emot

Den smälter både mot mig och mot marken

Det är som att det inte spelar någon roll

Och jag vet hur jag blir bara drama

I fall som detta

Men jag orkar inte

Och jag vet inte vad jag orkar

Imorgon lyfter jag mot solen

Idag faller himlen ner och blir vatten

Imorgon smälter jag ingen snö eller värmer någon sol 

Det dunkar

I väggen i huvudet i kroppen

Jag kommer så väl ihåg magvärken

Jag orkar inte med den igen

Drama

Jag måste försöka sluta skapa sånt jag inte har någon kontroll över

Allt fastnar i mitt hår

Sliter så det gör ont

Allt sliter i mig

Jag vill bara sitta tyst stilla ensam tillsammans med alla andra

Men imorgon ska jag lyfta mig upp

För imorgon orkar jag allt.

Meningsfull/meningslös?Skränandes och skrikandesfast jag är helt tom inuti.Droppa ord som vatten ur en rinnande kran.Meningslösa ord. Meningsfulla tankar.

Det var så vackert i min skymning.

Det var så obeskrivbart och värkande vackert

så stort och märkligt

och lugnt.

Det var himmel, träd och kullar

och en önskan om att få vara med blandades

med kvällsluften utanför mig

för jag var trots allt seende och kännande som tog så hårt

helt utanför.

Och inte inbjuden till det storslagna

i livets vardagsfest. Jag var meningslös och hjälplös

men förundrad och beundrande.

Sjuk av längtan och önskan att vara delaktig

i det vackra och naturliga i världen, i den världen

som jag både kände och inte kände.

Levde i och utanför på samma gång.

I den världen som jag föddes i och försvann från

och nu färdades jag bort ännu en gång

mot någon annanstans,

och plötsligt ingenstans.

Det var inte vackert

det var nattsvart

på lastkajen bakom stationen

Jag vet inte vad vi druckit men det rann rakt ner för dina kinder

och jag hade ingenting att säga för ingenting skulle göra någon skillnad

i den nattsvartanatten

Te på te på te

skiva efter skiva

planterar om blommor

för att må bra

ord för ord för ord

och sen ta bort ord

sätt ena foten framför den andra

och se solen dra fram färger

man aldrig kan glömma 

tills den går i moln igen

ord för ord för ord

det är bara ord