Skogen bakom sjön

skiftar i fyra nyanser

och blekts upp i den disiga sista solen

som drar sig tillbaks.

Vattnet i sjön

svalnar för varje kallare natt

och morgonen har andats dagg på varje blad.

Nu blir kvällarna mörkare och solen värmer inte sådär nykärt varmt

utan bara som ett gammalt konstaterande att den är på väg hemåt, bortåt nu.

Vinterns gröna träd

Två träd stod grönatrots snö,

kyla och blåst & snart jul, stjärnor i fönstren & stressade folk på stan. 

De hade behållit sig fulla med löv

som värmde. 

De stod där stolta tillsammans i Universitetsbacken och kände sig hela och vackra,

trots att det var kallt och vinter med brun mark

eller kanske höst med vit snö.

De stod där och levde i sommarens varma vindar. 

De såg inte hur kvällen kom

och blev mörk. 

De såg bara varandra och sommarsolen

och sommarhimlen,

och allt var varmt och vackert.

 Längst bort,

över markerna ser jag det lätt.

Livet som går vidare.

I bredare perspektiv

blir alla droppar av molnen varma 

Fuktig asfalt blir ett långt svart streck

På väg hem

För att påbörja ännu ett nytt liv.

Du skrek så högt

 att det sved i halsen

bara för att se om någon ens ville lyssna.

Du skrek ut ilska, sorg & saknad.

Du skrek E n s a m h e t

och hoppades att det skulle höras överallt.N

u var det inget som kunde fastna i halsen igen.

Ut, allt skulle utäven om ingen ville lyssna

eller ens höra dig i din gråt.

Du hade tappat allt i gruset

och böjt dig ner för att skrapa ihop det

som fortfarande rörde sig,

och fanns kvar.

Och sen kom sparken i ryggen

helt oväntat,allt försvann och tystnade. 

Och där låg du nu,

själv på marken,

sårad och förnedrad in i minsta detalji bitarna av det som inte längre fanns.

Jag vill bara att du ska sitta här bredvid mig nu på bänken som vi brukar göra och så kan vi ha tråkigt tillsammans och glömma bortatt vi har det.Så det försvinner, upp i luften med våra skratt som fyller upp hela parken,hela natten.

Runt hela huset

låg glasbitar

utslängda

Han gick med böjd rygg

och tog upp alla de små och vassa skärvorna

men så fort han försvann

och kom tillbaka

var gräset fulltav sårande delar igen 

delar av drömmar.

Andra smakerska få dig att flytabort i glömskans flod. Bort från vimlet i mitt hus och bort från frågetecknen i mina fönster. När livet övergår till den vakna dagen och natten då man sover, återgår du till stranden

och jag lämnar dig där med en bit av mig

och jag lämnar alltid en bit kvar.

Men biten jag fick passar omöjligt in i hålet som blev. Så när jag springer vidare skramlar hela kroppen av små bitar

i för stora hål.

Den stora clownen tittade ner på sina fula händer,som en gång varit vackra,och kände sig för hur det kändesnu när allt hade blivit så som det hade blivit. Så där som det aldrig skulle bli, det som aldrig skulle händajust honom. Hon hade varit så vacker och varm ända in,och smittat honom.Och hon hade alltid ett leende inbäddat i den korta blonda håretoch som han lärde sigatt plocka fram. Men hennes leenden tog slut samma dag som det började regna så mycketoch hans smink rann ner med regnetsom blandades med hans tårar.Den dagen hon försvann fanns det inte längre några vackra fjärilar eller leenden i hans lägenhet i det stora husethon hade älskat.