Direktlänk till inlägg 12 februari 2008
Det var en dyster dimma
som låg över landskapet
och vi färdades genom den, mina vänner och jag.
Ganska fort
och genom flera olika världar som för mig kändes helt främmande och okända.
Men där finns människor!
som ler och gråter tillsammans
och i ensamhet.
Du vet,
precis så som du och jag och mina vänner gör.
Och plötsligt så var det inte okända land som passerade,
och gräset var lite grönt och stickigt och lent och torrt
som under mina fötter hemma.
Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här. ...
Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna. Precis som då. Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan. Precis som nu. Och hu...
Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...
Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera. Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam Idag är staden...
Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger. Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||||
|