Till berörda parter 

 Jag tror du har en ganska bra känsla av

hur det känns när stationen stänger.

Han med gråa kläder som kommer.

Hur kylan aldrig känts ensammare än i en stor stad.

Jag tror du vet.

Anar hur du är på bristningsgränsen nu

och varit så det senaste året.

Men än håller kroppen dig på plats

fast ingen förstår hur.

Jag tror du vet.

Du vet nog hur det känns

när tunna skor

drar över kalla stengolv och gator.

När det trampas av snö, vind

Isen som knäcker och vatten

som kommer fram ur sprickorna

Men du gråter inte

Inte förens sista kalla natten

innan första värmen och då gråter du

så att kroppen skakar sönder

och allt rinner ut

på gatan där du sitter och

stödjer dig mot väggen för att inte

falla ihop helt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...