Här står jag
ensam och lämnad
hann ni inte se att jag aldrig
ens var på väg?

För mycket i ögonen och händerna.
för mycket upp till halsen.
jag har inget
förutom i tanken.
den viskar om då och om längesen
och om OM; OM, OM INTE...
viskningar som spränger mina trumhinnor med tysta skrik

men alla reste i alla fall
ut i världen
och jag blev liksom kvar
kvar lite här och där
i småbitar
men inte, och aldrig på väg
bort till er andra.

jag får vykort ibland.
från er
från er värld
och endast frimärket är för mig
värt att se på i timmar.

Ni kan väl komma hem snart
för jag verkar ha växt fast här,
men det gör inte så ont att vara fängslad
om jag inte behöver vara själv

det värsta är bli lämnad kvar
lämnad själv kvar
som att somna sist och ligga vaken
och vara ensammast i världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...