Direktlänk till inlägg 17 februari 2008
De mjölkvita tapeterna stirrade mättat tillbaka på honom.
Med trötta blickar som ville säga att de redan tagit emot mycket så mycket att inget längre fastnade
"skrik och slåallt kommer tillbaka på dig, det är din kropp som kommer att blöda av slagen och skriken"
Men vad skulle han göra
allt hade ju redan gått fel
så fel som bara allt kan gå
så fel att inget han gjorde kunde göra någonting sämre,
eller bättre.
Allt var redan gjort
och sagt av
honom och hela världen
nu kunde han bli stum, döv och blind
förlora sina ben och armar
inget skulle förvärra
eller förbättra situationen
ändå.
Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här. ...
Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna. Precis som då. Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan. Precis som nu. Och hu...
Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...
Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera. Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam Idag är staden...
Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger. Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||||
|