Det blir alltid blåmärkenpå kroppar som härjas.

Stora mörka märken,

spår av slag (kalla ord?)

Ord mot huden

Som svider och bränns

Och gör hål och märken

Stora mörka hål och märken. 

En dimmig morgon visar sig och sänker sig ner över husen.

Staden badar i dimmor,

i sitt morgondopp.

Inte en yta är helt torr, ute.

Men där inne,sover kinden

med endast små fläckar som spår

av våldet.

 

Mamma Mu

24 februari 2008 22:41

Men du... så många vackra ord och så mycket lessenhet... Önskar jag kunde hjälpa dig... om det behövs?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...