citykyrkan, fjärde mars 2003

Du säger att det gör ont i hjärtat

all upprustning och nedrustning.

Hur allas liv blir pornografi

och sånt alla kan se även om man inte vill.

Den här kalla vintervärlden i kalla Vinterstockholm

fryser dig ända in till benmärgen

ända in till själva livet.

Nu skyddar inga preventivmedel eller bilbälten dig längre.

Allt går nu på högsta hastighet,

in i väggen,

in i elden,

äta askan.

Många blundar tills de släcker sänglampan.

Då gråter de,

då gråter du.

För allt i världen, för allt i dig.

Det gör ont i hjärtat säger du

Och jag hittar inte ens rätt ord

Och skriver fel om fel saker

För det finns så mycket som jag måste göra hela tiden.

Men du har ont i hjärtat

och jag har ont i kroppen

överallt.

Ingen av oss orkar varken gå eller släppa taget nu.

När jag tittar på dig ser jag spåren av natten

och nu blundar faktiskt du också

Jag försöker se men när inte ens du orkar betrakta

finns det liksom ingen kvar att hålla fast vid

ingenting kvar att hålla tillbaka, att rädda.

För jag vill att du ska rädda mig

om jag ska kunna rädda dig.

Om jag ska kunna rädda världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...