Plötsligt kom jag påhur vi hade kämpat.

Hur vi verkligen hade kämpat

och vi gav väl egentligen aldrig riktigt upp

men allt liksom rann uti sanden,

försvann när kvällarna inte längre behövde värmeljus och te för att klara sig.

Och kanske tröttnade man lite

och plötsligt var inte allt lika självklart längre.

Det fanns så mycket annat i vägen.

Kanske ville man inte se längre,

eller så såg man så mycket mera.

Jag vet inte varför men det var inte längre samma sak

och något tog slut.

men jag minns som i ett svagt sken från tända ljus

hur vi satt och pratade halva nätterna

och just då var det bara vi som riktigt förstod.

Förstod hela världen och ingen annan brydde sig.

Jag minns och saknar,

saknar kvällarna då du och jag visste hur allt var,

vad som var rätt och vart vi stod.

Tillsammans mot alla andra.

Vart står vi nu? 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var en vacker kväll men ingenting var vackert. Det var lätt luft ute men ingenting var lätt. Träden sträckte sig så högt mot himlen men det fanns ingen himmel. För du var inte här. För du är inte här.   ...

Här på ön växer gräset fortfarande sig grönt och stenarna ligger kvar i murarna.   Precis som då.   Här på ön flödade ölen brun och solen både lyste upp och kastade skuggor över hedar och hjärtan.   Precis som nu.   Och hu...

Jag var ett svin. Ett ledsamt ensamt svin. Och det jag gjorde mot dig hoppas jag ingen ska göra åter. Jag ska aldrig göra så igen för det kan mitt hjärta inte bära. Och kanske förlåter du mig aldrig riktigt. Och kanske förlåter jag mig aldrig riktig...

Idag är kroppen ett darrande löv Darrande röst Och gråvita moln överallt Den tunga leran under fötterna mina Och i huvudet flyter tankarna men de är svåra att konkretisera.   Jag har gått en lång väg men jag har inte gått helt ensam   Idag är staden...

Våren är här igen. Och när jag passerade Rektorsvillan luktade det tungt och sött från scillorna som sjöng om alla tidigare vårar och alla tidigare sorger.   Jag åker till en annan stad. Och tänker och försöker säga nåt för att vakna ur min egenfram...