Sågmyra

Nu drar hösten in och snart kommer väl vintern.

Det närmar sig att flytta bort igen. Vänta på våren i lägenheten,

där ingenting växer av fri vilja.

Inget solljus når in genom de nytvättade glasfönstrena.

Inte som här ute. Inte som i backen vid stugan.

Och varje år blir det samma saknad,

över allt man inte kan göra, få tillbaks eller skapa.

Hela kroppen kliar, men alla rörelser gör för ont för att du ska orka.

Och nu kommer ju snart vintern, hösten har redan dragit in löv i stugan, på backen.

Där ute börjar det bli kallt.

Och himlen är redan blå på ett sätt den bara blir när dagarna är för korta

 och månaderna blir för långa då du måste flytta.

De dagarna du verkligen vill vara ute, men kylan, smärtan och allt annat hindrar dig.

Tills våren igen. Då kanske allt föds igen.

Så som det alltid gjort och alltid ska göra.

Snott från andras vackra världar

Allt det här

det vackra

allt har jag bara till låns

inte mitt på riktigt

inte mitt

inte fullt ut

och snart

snart inpå

måste jag härifrån

eller det vackra iväg från mig

jag hör nog hemma någonstans jag med!

men antagligen inte här.

allt är nu så vackert

och sorgligt

och passar mig men inte min värld

så snart far jag nog hem

och tar mitt och mina

till en annan stad, ett annat land, en annan värld.

men jag kommer alltid känna

längta.

Längta efter allt det där vackra

och sorgliga

som finns här,

i mig bara till låns

men ända så verkligt.