Väntan

väntan skaver sönder min kropp

väntan och allt

nöter hål i min madrass, min rygg och mitt huvud

jag blir tommare och tommare

och madrassen får gropar och hål

jag har legat här för länge

f ö r länge men

inget annat kan jag göra inget annat kan få mig att tänka

på någonting a n n a t . 

jag har legat för länge

för att kunna känna n å g o n t i n g annat

för länge för att kunna göra någonting a n n a t

än att just ligga här och känna

hur mitt skinn skavs bort

och hur madrassen blir utnött och hålig 

tung tyngre tyngst är jag.

Kom och se hur vattnet forsar

över rödfrusna marker

och vita stenar som blänker och biter 

Kom och se hela teaterspektaklet

med darrande grenar och svaga stammar

som lider och slår. 

och när allt slutar så slutar ingenting. 

Allt har blivit lugnt och tyst

inga munnar skriker högt (längre)

alla ögon har torkat

för stunden

och hårethar snotts runt fingret för sista gången. 

Och allt har tagit slut och inget annat har börjatså nu lever ett vakuum här i hennes kropp och i hennes hus.

Fortfarande flaxar jag bort

av en tanke

och tittar på förfrusna blomblad och sjövatten

som förut speglade en sommarhimmel

och möjligheterna som flög i luften.

Om jag ser ner på sjön nu

ser jag bara isen som inte speglar något alls

men som döljer rinnande vatten

och bilderna och möjligheterna som blev omöjligheterså fort jag blundade.

Döda växter och damm.

Jag har slutat med allt som jag borde ha gjort

och jag har börjat med allt jag aldrig skulle göra. 

Timmar och dygn.

Jag känner tiden som gårpå min rygg med tunga steg.

Jag hör allt som händer runt mig men allt missar jag ändå.

Radioteater 

Mitt liv är korta och långa sekvenser av en radioteater av varierad kvalité och när jag försöker somna och komma bort från den envisa sändningen höjs bara volymen och allt strömmar in i mina drömmar, blir mina drömmar, och det är så mörkt ute att det svider i mina ögon då jag försöker hålla mig vaken för somna är allt jag vill.

Världens räddaste människa

Jag skulle vilja komma nära

fast inte så du blir trängd

jag vill stå bredvid

fast inte så du blir skymd

Så nära jag får

hud mot hud

eller tanke mot tanke

jag vill höra vad du tänker

fast inte så du blir rädd

jag kan backa

bara du säger något

Jag har fallit in i magvärk och

nackont

och stirrande ut fast inte på något särskilt.

Den här dagen är redan förlorad, som jag.

Förlorad som idag, är jag redan.

Imorgon lyfter jag härifrån

Orkar inte ta snön som bara fallen och smälter

Orkar inte stå och ta emot

Den smälter både mot mig och mot marken

Det är som att det inte spelar någon roll

Och jag vet hur jag blir bara drama

I fall som detta

Men jag orkar inte

Och jag vet inte vad jag orkar

Imorgon lyfter jag mot solen

Idag faller himlen ner och blir vatten

Imorgon smälter jag ingen snö eller värmer någon sol 

Det dunkar

I väggen i huvudet i kroppen

Jag kommer så väl ihåg magvärken

Jag orkar inte med den igen

Drama

Jag måste försöka sluta skapa sånt jag inte har någon kontroll över

Allt fastnar i mitt hår

Sliter så det gör ont

Allt sliter i mig

Jag vill bara sitta tyst stilla ensam tillsammans med alla andra

Men imorgon ska jag lyfta mig upp

För imorgon orkar jag allt.

Meningsfull/meningslös?Skränandes och skrikandesfast jag är helt tom inuti.Droppa ord som vatten ur en rinnande kran.Meningslösa ord. Meningsfulla tankar.