Alla inlägg under februari 2008
Sjuka hjärtat, trötta kroppen
Ibland känns mitt hjärta sjukt
och kroppen
som om den håller på att kvävas.
Allt jag ser är för nära
och för långt bort
och jag når ingenting.
Ibland känns mina fingrar
och fötter så stela
och munnen som om den fastnat i fel läge.
Allt jag aldrig haft dyker upp och skriker
och jag når ingenting.
Inte ens mig själv.
Det är nu jag tvingas gå
Inte ramla!
Inte snubbla över fel ord
Inte falla!
Inte såra
inte såras
Inte klamra sig fast.
Svag och grå himmelsfärg
som bleker mitt jag
Iskalla vindar in i min märg
och får mig svag
Allt har samma nyans
gräset går i grått
När ska våren komma till sans
och vintern stänga dörren och visa att den gått?
Allt gör mig så trött.
Fort! Allt rusar runt mig
Suck! Dagdrömmar störs av alla måsten och skrik.
Alla springer runt, runt.
För att passa någon påhittad tid
Och här står vi bredvid
Mitt i all panik.
Hit, dit. Klockorna går på
Överallt knuffas vagnarna
Kyla. Istappsblickar flackar runt. Vart hör jag hemma?
Ut! Affärerna stängsoch köerna trängs.
Skyddet mot misären är alltför tunt.
prov
Jag trodde aldrig
att du kunde få mig sån här
Att så fort du kommer
så spräcks min bubbla av din svär.
Din väg blev mina steg
och jag tvingades följa efter dig
Men dina spår var djupa
Att de genast svalde och dränkte mig
Du sprang vidare
blåögd i din vilda sommarlek
Jag slog och försökte komma upp
från dina ögons låtsassmek.
Men din tyngd
var för stor på min veka själ och kropp
att jag stannar under ytan
med ett sista hopp
att Du en dag ska dras ner i djupet
Så jag äntligen får se dig sårad nedanför stupet
Å Nr. två
Jag blir galen av att ligga här i mitt liv,
och veta att jag inte vet varför jag bara ligger här.
Jag vill slå, men ligger bara kvar
och försöker att klara av att andas.
För mina andetag är så djupa och tunga
att de skulle kunna fasta i halsen,
när jag gömmer mig under kuddarna
för min rastlöshet och ånger och allt hemskt som alltid kommer olägligt
och för sent.
Frozen farmhouse landscapes
Gula gräs ner mot den frusna marken
varje böjt strå var täckt med för kallt vatten
frosten låg kvar länge
på leriga åkrar
och tomma busskurer längs med
den smala vägen
på trädgrenar som hängde sig ner
av kylan
och över allt och alla
den dimma som legat här
i flera veckors tid nu.
Första vintern i november 97
Idag kom det över mig
Dränkte mig
likt ett hav
Jag faller med snön
och jag vet inte vad det är
jag, jag, jag vet inte.
Allt sammanföll, flätades ihop till ett nät
och nu är jag fast
och faller samtidigt.
Nej, jag vet inte. det bränner. varför? det är som vanligt.
Över hela stan vilar ett grönt skimmer.
Himlen är stängd,
du är fast här. Lev.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||||
|