Alla inlägg under februari 2008

Av Maja Lagerqvist - 16 februari 2008 19:17

När natt blir dagHavet såg upp mot ossmed sina djupa vilda ögonoch vråladesitt brusså det stänkte. Hon dränkte solenlångt bort över horisontenoch drog med sig dagen utoch svalkade dess gradertill natt.

Av Maja Lagerqvist - 16 februari 2008 19:16

Augusti i Uppsala 1998


Kvällen då det regnade så mycket

fylldes hela min kropp upp

med nya droppar

som kanske skulle rinna för nån nångång

men nu fyllde de mig

och alla hål.


Så jag somnade den nattenefter det långa promenaden,med blött håroch torr kudde. 
Av Maja Lagerqvist - 16 februari 2008 19:13

Just innan blommorna har vaknat

just när de frusna tårarnas floder sinar

är det som om himlen vet vad jag så länge har saknat

och ser till att hela min kropp och tillvaro tinar.

Av Maja Lagerqvist - 16 februari 2008 19:13

katarr

Jag har fått magsår i min hjärna

alla sura tankar bränner hål på formerna

(som jag försöker att hålla mig innanför för att slippa att plågas)

och jag & de flyter ut i rymden

utanför mina gränser och funktion.


Visst är det bra att kunna tänka, och vara fri

men inte när allt bara susar och rusar runt en, så man nästan ramlar och slår sig

och inget går att stoppa

eller göra till nåt användbart.

Det går så fort att jag inte ens hinner se vad något föreställer.

Av Maja Lagerqvist - 15 februari 2008 19:30

Högt över mina ögonflyter molnen förbi,

högre än mitt rop. 

Här nere på marken går vi runt

förvirrat,och ler uppåt,

eller neråt? 


Och när vinden drar förbi mina sommargardiner

och in i mitt hår

ler jag inuti. 


För den finner allt

som jag inte vill glömma

men gömt.

Av Maja Lagerqvist - 15 februari 2008 19:21

denuppochnervändaClownen

Plötsligt stod jag därpå händer

uppochner mot hela världen 

och jag vet ju hur jag kom dit

men inte just när det blev såhär att jag inte kan komma tillbaka hemf

ör där finns inget rätvänt ändå

Av Maja Lagerqvist - 15 februari 2008 19:20

Det fanns en gång ett hål

men jag täppte för det

och gömde det med plåster. 

Sen kom du

och jag föll rakt ner genom alla skydd.

 Jag var helt oförberedd. 

 jag klättrade upp

och såg dig just försvinna vidare,

och kvar stod trasiga Jag

med ett ännu större hål att gömma.

Av Maja Lagerqvist - 15 februari 2008 19:19

ballong

Så exploderade det

och allt rann ut,

inte i sanden utan överallt

och dränkte

den ljusa spelgelytan som hade visat lyckliga leenden hela dagen.

Nu kan man spegla sig i den rinnande känslan

men det som visas är groteska och förvrängda bilder, misstag och ord.

Blixtar som tände stubinen

(den har blivit tänd innan, men släcktes fort av blöta ord) 

Nu gick inget inte att stoppa.

Ovido - Quiz & Flashcards