Alla inlägg under februari 2008
Trädkronorna står hela stilla
vinden rör dem knappt
det är tiden som finns i luften.
Och när grenarna rörs av en kommande storm
ska jag bara stå still på marken och känna hur blåsten far genom mitt hår och inte bli rädd.
Du får inte bli rädd.
Ibland blir det sådär. Och jag kan inget göra.
Det har varit så i år, i nätter. Mina ögon svider
fortfarande. Mitt hjärta också.
Ibland blir det sådär.
Du borde veta.
Jag borde veta.
Hur tiden går så långsamt fort
Klockan släpar sig fram med snabba steg,
och skuttar fram långsamt.
Det var dagar som blev veckor,
och veckor som blev sekunder,
i tiden som rann iväg och stod stilla
på samma gång.
Jag vet inte hur det gick till.
Dessutom vill jag både hem och stanna,
Allt är så underbart jobbigt och hemskt vackert.
Jag längtar och ångrar mig.
Önskar och tar tillbaka
allt inom sekunder.
Tiden går så långsamt fort.
(Och vem känner framtiden?)
Det var en dyster dimma
som låg över landskapet
och vi färdades genom den, mina vänner och jag.
Ganska fort
och genom flera olika världar som för mig kändes helt främmande och okända.
Men där finns människor!
som ler och gråter tillsammans
och i ensamhet.
Du vet,
precis så som du och jag och mina vänner gör.
Och plötsligt så var det inte okända land som passerade,
och gräset var lite grönt och stickigt och lent och torrt
som under mina fötter hemma.
Det finns en lust
jag vill skriva ner för att spara
och en jobbig känsla
att skriva bort
men boken fylls så långsamt
och mitt liv går så fort
Hon reste sig upp och plöjde isär den pinsamma tystnaden. Han hade inte släppt blicken (tom) från det isiga balkongräcket. Hon försökte gå, och sa just innan hon gick ut ur den lilla ettan:
- När vi var mitt upp i det så älskade jag dig verkligen.
Han såg inte på henne, inte nu precis som då.
Han såg aldrig henne, inte då precis som nu.
Glider ner i sängen, eller somnar på gatan.Ska sova tills jag väcker hela världenmed ett skriksom förkunnar att jag lever igen.Nu eller aldrig.
På kvällen tändes tusen stjärnor
och varje ensamhet fick ett ljus att titta på.
Och bakom stjärnornas varma ljus
syntes TV:ns sken.
Blått och kallt i varje fönster i varje hem i varje stad.
Allt för att döva ensamheten.
Ett litet tag
då den är som störst.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
|||||
|