Sågmyra

Nu drar hösten in och snart kommer väl vintern.

Det närmar sig att flytta bort igen. Vänta på våren i lägenheten,

där ingenting växer av fri vilja.

Inget solljus når in genom de nytvättade glasfönstrena.

Inte som här ute. Inte som i backen vid stugan.

Och varje år blir det samma saknad,

över allt man inte kan göra, få tillbaks eller skapa.

Hela kroppen kliar, men alla rörelser gör för ont för att du ska orka.

Och nu kommer ju snart vintern, hösten har redan dragit in löv i stugan, på backen.

Där ute börjar det bli kallt.

Och himlen är redan blå på ett sätt den bara blir när dagarna är för korta

 och månaderna blir för långa då du måste flytta.

De dagarna du verkligen vill vara ute, men kylan, smärtan och allt annat hindrar dig.

Tills våren igen. Då kanske allt föds igen.

Så som det alltid gjort och alltid ska göra.

Snott från andras vackra världar

Allt det här

det vackra

allt har jag bara till låns

inte mitt på riktigt

inte mitt

inte fullt ut

och snart

snart inpå

måste jag härifrån

eller det vackra iväg från mig

jag hör nog hemma någonstans jag med!

men antagligen inte här.

allt är nu så vackert

och sorgligt

och passar mig men inte min värld

så snart far jag nog hem

och tar mitt och mina

till en annan stad, ett annat land, en annan värld.

men jag kommer alltid känna

längta.

Längta efter allt det där vackra

och sorgliga

som finns här,

i mig bara till låns

men ända så verkligt.

Jag skulle vilja skriva

den bok du skulle orka läsa.

Jag skulle vilja vara så mycket

för så många,

men jag vet inte ens vad jag är för någon.

Jag skulle vilja vara

 den som fick dig att se upp mot himlen

de dagar man faktiskt kan se någonting.

Det är så mycket jag skulle vilja

säga till andra

och så mycket som aldrig kommer att bli sagt.

Det är en jävligt stor värld vi kommit till

och det är så mycket som inte kommer bli som man vill.

Så mycket ord som kommer att låta fel

och så mycket som kommer att bli precis som man kunde tänka sig

Inte precis men nära nära nära

så man tänkt

Du håller hårt i flaskan och vinglar till lite

Den bekanta smaken av sen kväll på väg mot morgon väller knappast över dig

Men du känner nog att det är dags att gå hem.

Hem, ner och sen upp fast man inte orkar eller vill.

Dina ögon blinkar till några gånger i ljuset och du drar dig förbi alla jackor i dörren

och äntligen känner du frisk luft i dina lungor och tystnaden blir som en befrielse

för dig

gatan är hal för första gången

den här gången

men du ska gå här fler gånger

på fruset vatten i hala backar

och sen töar allt

innan det blir torrt där du går

och då kan man inte längre skylla snubblande och närhet på isen längre.

Då är det istället vår och efter ett tag

kan solen värma dina bleka ögon

men de ändrar aldrig färg,

det är bara kontexten.

Du låter upp din dörr och vågar äntligen sluta ögonen och mörkret i ditt rum blir självvalt

och tryggt.

Kläderna på golvet, kroppen mellan lakanen och sömnen 

kommer aldrig på en gång.

Trådtapperskan

Jag har tappat tråden

eller har jag aldrig haft någon?

Det var så mycket lättare

när ni fanns runt mig

då kändes dygnet inte lika hopplöst ensamt som det gör nu ibland.

Nu blåser det ganska ordentligt runt mig

och mina kinder svider nästan varje dag.

Kan ni inte komma tillbaks?

fast det var jag som drog.

Jag vet att alla sprids

och vi är inte små längre.

Det är ingen annans ansvar

så plötsligt så står man där ganska själv

och undrar hur alla andra gör.

För jag gör allt och ingenting fungerar

för jag vill bara att tiden ska gå.

Jag vill tappa andan

och flyga och skatta och inte tvärt om.

Det regnar och snöar

och musiken är så långt borta

knappt hörbar

Sitter utan andra andetag och väntar

på att någonting ska komma

jag vill inte ha sommar

men jag orkar inte frysa längre.

inga spår följer jag, inga spår lämnar jag efter mig

Den frostade världen jag lever i

är så vacker när solen är framme

varje gren med rimfrost

gnistrar och blinkar till

Och överallt finns spår att följa

men inga jag provar leder dit jag vill

det är andras spår i andras världar

nu blåser vinden upp till storm

och snön dras ner från träden

alla spår blir fyllda

och jag kommer inte ens att hitta tillbaka

och inte hitta dit jag ville eller inte ville ens

Nu finns inga spår att följa länge

Och även om de var fel så var de en säkerhet

Nu borta, inga spår, inga vägar, ingen aning

om var jag ska eller är på väg

Eller var innan

In i stormen, ut på andra sidan

och inga spår följer jag

inga spår lämnar jag efter mig

Mitt hjärtas rytm har nåt allvarligt fel.

Och något tungt sitter på mina lungor och skrattaråt hela skiten.