Ensamhet skakar om hennes hår

Vinden gör henne tårögd

Havsluften fuktar kinderna

Så röda av den bitande brisen.

Och hon flyger iväg själv,en ensam grå fågelskrämma.

Såg dig i ljuset från solen

I skuggan av den klarblåa himlen.

Med ögon som taket över oss idag,

såg jag dig gå av och an, rödrosig.

Och se bort över marken,

fallfärdig och flygfärdig.

Du känner varje löv under dina fötter, liksom jag.

Och kroppen faller ljudlöst när du ser upp och ler.

Det är kraften i dig

och svallvågorna från sommarens dag,

när den dragit fram med dig i spetsen.

(Och mig på bottnen, av Alltet),

som får mig oförklarligt…

mående.

Det blir alltid blåmärkenpå kroppar som härjas.

Stora mörka märken,

spår av slag (kalla ord?)

Ord mot huden

Som svider och bränns

Och gör hål och märken

Stora mörka hål och märken. 

En dimmig morgon visar sig och sänker sig ner över husen.

Staden badar i dimmor,

i sitt morgondopp.

Inte en yta är helt torr, ute.

Men där inne,sover kinden

med endast små fläckar som spår

av våldet.

Klubb Kul

Smaka min hud,

mitt livmin kropp.

Min värld!

Och allt runt om mig

Som alltid snurrar

Och samtidigt

står

Förbannat still.

Förbannat still

och snurrande.

Smaka mitt salt, min sötma, mitt illamående och skakande.

Testa mitt rus, min glädje, min ångest och rastlöshet.

Innan du ens kan försöka förstå mig.

Vad det stormar!

Är det alla som suckar samtidigt eller

kanske bara du?

Och vattnet som rinner längs gatstenarna

vem var det som hällde ut allt det?

Du igen? (spillde ut, eller var det med flit?)

Om det blir kallare och allt fryser, blir det svårt att gå.

Det är som om jag blir förslavad under höstens leende.

Förstenad sitter jag här

och kan inte röra mig,

inte stänga ögonen

 och göra nåt vettigt (vad är det egentligen?)

innan jag har sett det sista bladet landa,

och stanna i min hand

och varje grässtrå frysa till is och täckas av vita kalla fiskfjäll.

Då, först då, kan jag andas ut

Stänga mig och öppnas igen.

Bara rädslan för mig själv finns kvar i luften när jag slagit mig så hårtatt jag inte längre kan tänka.Jag kan inte sova, och du gör det knappast lättare. Jag skulle kunna svära och skrika i alla evighetens minuter bara för att ha något annat att känna i huvudet.Att bara ligga här och höra klockan gå...

och känna ögonen fyllas med vattenoch tömmas på tro, hopp och allt vackertoch tömmas på vatten, och fyllas med trötthet

...känns.

Stjärnklar mörkblå himmel.

tunga vita träd. 

Och jag halkar. 

Det stora tysta och vita är här.

Vattenånga runt mig, kristaller.

Mitt sinne tungt men ändå lätt och svävande.